Julia i Costa Rica

Julias sjätte och sista blogginlägg från Costa Rica!

Eller ja… nu är jag hemma i Sverige faktiskt!! För snart en månad sedan landade vi på Arlanda och jag har blivit av med jetlag och börjat vänja mig vid den mörka och kalla tillvaron i Sverige.

Är du och din familj intresserade att veta ännu mer om Costa Rica än vad jag som bara varit där i tre månader kan berätta? Scrolla ner och läs det som är i fetstil!!!!

Under våra sista veckor i Costa Rica hann vi snickra ihop ett luciatåg och visa på ungdomskvällen i Carpio. Det var kul att få dela med sig av en liten bit av Sverige till de ungdomar som vi umgåtts mycket med under vår tid i Costa Rica. Vi deltog tillsammans med ILCO i en marsch för uppmärksammandet av den internationella dagen mot våld mot kvinnor och barn (min favoritramsa från marschen var ”Ett nej är ett nej! Vilken del förstod du inte? N:et E:et eller J:et????”). Det pratades mycket om att kvinnor ska kunna gå ute sent på kvällen, jobba, studera, ja, LEVA helt enkelt utan att behöva känna en rädsla för att bli utsatt för våld. Jag blir glad och stolt av att veta att jag har fått besöka en kyrka som ILCO som helt självklart deltar i den här marschen och som kämpar för kvinnors rättigheter.

Vårt lilla egensnickrade luciatåg!
Egensnickrat var det ja…..
Men fint!
Kvinnomarchen (mycket varmt så paraplyer behövdes för att inte fullkomligt dö av vätskebrist)
Mina tre fina resekompisar! Susanna, Emilia och Cami!
”Den lutherska kyrkan närvarande!!” I mitten kyrkans ”president” (högsta ledare) Gilberto.

Vi hann också med två utflykter där på slutspurten! Dels så åkte vi till ett ställe som hette ”Las musas” tillsammans med min och Emilias värdfamilj men också kyrkans kvinnogrupp i La Carpio. Där fanns det två pooler för bad, en vattenrutschkana (!!!) (där jag visserligen skar upp min armbåge haha det gjorde ont men det är bra nu) och framförallt ett vattenfall!! Där spenderade vi dagen och bara njöt tillsammans med våra värdfamiljer och kvinnogruppen. Vi åkte också på en utflykt med min värdfamilj till ett liknande ställe som hade pooler med vatten som var uppvärmt av en närliggande vulkan!!!! Sjukt coolt! Fråga mig inte hur det fungerar men när vi satt i det varma vattnet och plaskade så kände vi lukten av svavel. Wow.

Emilias värdmamma frös när det var 23 grader i skuggan…
Där badade vi! #goals

Vår sista söndag i Costa Rica var första advent och då fick vi vara med på en ”posada”. Det är en tradition som från början kommer från den katolska kyrkan men som lutheranerna också tagit till sig för att de ”gillar den”. Och det gjorde jag också! Vi som brukade fira gudstjänst varje söndag åkte hem till en av familjerna som också brukar vara med och fira gudstjänst på söndagarna och där började hela tillställningen med att vi sjöng en sång och sen så svarade de som var inne i huset och så sjöng vi varannan vers så (det var ganska många verser) och till slut på sista versen så gick vi in i huset. Väl därinne så firade vi gudstjänst ungefär som en vanlig söndag och sen ”fikade” vi med snacks och läsk. Det var något väldigt fint och gav mig en tankeställare om vad julen egentligen handlar om, stress pga julklappar, julmat, julgodis och det ena med det tredje som behöver fixas eller gemenskap med människor som en tycker om?

Glad första advent!

De sista veckorna försökte vi verkligen bara njuta av det vi var i och ”krama ur det sista”. Framförallt av att vara med våra fantastiska värdfamiljer. Jag och Emilia tänkte laga köttbullar och potatismos till våra familjer men det blev svensk tacos en gång till eftersom de tyckte om det så mycket första gången vi gjorde det. Om jag var tvungen att välja en sak som var det bästa under hela min tid i Costa Rica så är det min värdfamilj. Både jag och Emilia var mycket med varandras familjer och de är så otroligt fina personer allihopa. De öppnade inte bara upp sina hem och liv för oss att ta del av under tre månader utan de öppnade också sina hjärtan för oss. De har lärt mig spanska, om hur saker och ting funkar i Costa Rica, om kultur i både Costa Rica och Nicaragua, om mat, kärlek, glädje. Allt och lite till helt enkelt. Att gå igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen och se min och Emilias nioåriga värdsystrars söndergråtna ansikten var det svåraste på hela resan. Våra ansikten var precis lika söndergråtna

Taco-kväll!
Min och Emilias värdfamilj (minus Emilias värdmamma som tog bilden)
Såhär såg vi ut direkt efter avsked på San Josés flygplats 😭😭

Eftersom det här är ett utbytesprogram så kommer det i början av mars att komma 4 personer från Costa Rica hit till Sverige för att dela tro, liv och vardag här i Sverige i tre månader. Vi i Tyresö församling har fått möjligheten att få vara värdförsamling åt två av dessa personer från Costa Rica under en månad! Men då behöver vi ha en eller två värdfamiljer som kan välkomna dessa personer i sitt hem under en månad (ett plus är om någon i familjen kan lite spanska, men det är inget krav). Skulle du och din familj vilja ta emot en eller två personer från Costa Rica och få del av deras liv och kulturen i Costa Rica? Har ni möjlighet att ordna en eller två temporära sovplatser i en månad? Eller har ni möjlighet att ta emot i två veckor? Är ni intresserade och vill veta mer? SKRIV DÅ TILL MIG!!! Skriv ett mail till mig (julia@skuty.se) eller skriv ett DM på instagram (@juliahamma) så svarar jag på alla frågor ni kan tänkas ha! Tyresö församling skulle gynnas otroligt mycket av att ta emot två utbytesdeltagare från Costa Rica och som värdfamilj så ger en ju mycket men det fås tillbaka! Ni kommer få lära känna fina människor som kan dela med sig av sina tankar om livet och världen till er och ni får dela med er tillbaka. Om du är det minsta intresserad så tveka inte att höra av dig till mig!! Du kommer inte att ångra dig!

Kram, pura vida och gott nytt år!!

(Om du läser det här och året är 2019: GLÖM INTE ATT FÖRNYA DITT MEDLEMSKAP!!!!!!)

//Julia