Julia i Costa Rica

Det fjärde blogginlägget från Julia i Costa Rica

Och så har det gått två veckor igen. Tiden går fort när en har roligt!! Nu har mer än halva min tid här i Costa Rica gått. Det känns helt otroligt!

I måndags förra veckan fyllde min värdsyster 9 år. Jag, hon, min värdmamma, Emilia och Cami åkte till nöjesparken Parque diversiones (vilket betyder nöjespark på spanska haha) för att fira hennes födelsedag. Det var en rolig dag! Som det brukar vara på en nöjespark liksom.

På tisdagen åkte jag, min värdsyster och min värdmamma till staden Cartago som tidigare var Costa Ricas huvudstad. Där åkte vi till en utkiksplats (som var typ som en park) och det var jättefin natur. Det var väldigt skönt för öronen! I San José är det aldrig tyst. Hemma i Carpio går det alltid runt personer som säljer avokados och andra frukter och grönsaker eller kokosnötter på gatorna och väggarna är inte så tjocka och ljudisolerade så det låter som om de lika gärna skulle kunna stå utanför min sovrumsdörr och ropa. Lugnet på utkiksplatsen var en stor kontrast mot San Josés snabba puls.

Utkiksplatsen strax utanför Cartago
En stor kyrka (basilika) i Cartago

Varje onsdag sedan vi kom hit till Costa Rica har vi gått på ungdomskväll i Carpio. Förra veckan bakade vi kladdkaka tillsammans. Emilia (bakproffset) var in charge! I onsdags hade vi lite oorganiserat häng och vi lekte fotleken och dansade. Stämningen är väldigt mysig på dessa ungdomskvällar och det är mycket glädje och kärlek i luften. Vi delar många skratt! Nu när spanskan sitter bättre på plats är det ännu roligare eftersom vi förstår mer av det som händer och sägs, men stämningen har varit lika bra sedan första gången!

På fredagen åkte vi till stranden och vi fick äntligen bada efter drygt en månad här! Eftersom San José ligger i mitten av landet så tar det minst 2 timmar med buss för att komma till havet men det var det helt klart värt! Jag älskar ju att bada så när vi kom fram bytte jag om snabbt som blixten och sprang ner till vattnet direkt. Vi provade också på att surfa där! Det var roligt! Vi lyckades alla fyra ställa oss upp på brädan flera gånger så det var lyckat. 10/10 Jesus.

Vi surfade!

På söndagen åkte jag och Emilia på en utflykt tillsammans med prästen i Carpio. Det vi visste innan vi åkte iväg var att vi skulle åka bil jääääättelänge och att vi skulle besöka församlingen i Guatuso. Det var den infon vi fått. Båda de sakerna hände. Efter en 5 timmars bilresa (inklusive ett stopp för att äta frukost) så gick vi ur bilen och in i ett hus som verkade vara både en skola och en kyrka.

Vi hamnade på en flöjtlektion! (Jag KAN ha köpt en flöjt efter denna lektion… se till att komma på alla SKUTYs aktiviteter från och med att jag kommer hem den 6:e december för chansen att höra mitt eventuellt bedårande flöjtspelande….) Samtidigt som vi lärde oss flöjt så satt en kvinnogrupp (stackars deras öron) i samma rum och gjorde halsband. Efter lektionen hade vi en gudstjänst sen lite fika. Sen bar det av hemåt igen, trodde vi. Men vi skulle visst hem till en vän till kvinnan som också åkte med oss. Där fick vi äta en sen lunch och sen åkte vi hem!

Väggprydnader gjorda av kvinnogruppen i Guatuso

Den här veckan har vi varit på Casa Abierta (kyrkans förskola) 4 dagar. Det har varit roligt att umgås med barnen och att känna att vi faktiskt gör någon nytta!

I lördags gick vi återigen upp tidigt för att åka på ännu en utflykt. Denna gången till församlingen i Sarapiqui! Där var det oerhört varmt! Vi hälsade på hemma hos några familjer, de bjöd oss på fantastisk god frukt. Hos den ena familjen fick vi plocka mandariner direkt från trädet och äta, färskare än så blir det inte! Det här var ute på landsbygden så alla hade trädgårdar där de odlade allt möjligt.

Kyrkan i San Julian (Sarapiqui)
Jag och ett bananträd i en av trädgårdarna i Sarapiqui (jag älskar de gröna bananerna)
Kaffeplanta!
Naturligt färgämne…
…som vi målade läpparna med!
Färsk mandarin straight outta the tree

Vi åkte också igenom flera kilometer av bananplantager. Där var även ananas- och palmoljeplantager (men inte lika mycket som bananplantagerna) som vi stannade vid. På vägkanten vid bananplantagen låg det stora högar av bananer som var gratis för alla att ta av. De hade något litet skrapmärke här och var och kan därför inte exporteras och säljas. Men de var förstås helt ätbara så vi tog med oss två grenar med drygt 50 bananer på varje. De vägde över 10 kilo!

Ananas!!
Bananer från vägkanten!

Vi sov över i kyrkans hus i Sarapiqui och igår (söndag) var vi på ”tour de chocolate”.  Vi fick vara med om (och smaka!) alla stegen av choklad! Från det att det är en frukt tills dess att det är en chokladkaka. Det var jättekul och jag lärde mig så mycket! Efter denna upplevelse fick vi en privat tour i regnskogen (där chokladgrejen också ägt rum) med en egen guide. Vi fick se fladdermöss, en av världens giftigaste spindlar (den höll vi också i!), pilgiftsgrodor, en sengångare och alla möjliga olika växter. Denna tur i regnskogen var helt oväntad men fullkomligt fantastisk!

En liten liten kakaofrukt
Kakaofrukt och bönor!
Regnskog!
En sengångare!

Under dessa två veckor har jag också verkligen känt hur jag börjar komma min värdfamilj allt närmare och att jag verkligen verkligen tycker om dem! Och att det är ömsesidigt! Min värdmamma kom exempelvis till mig i en för henne svår stund och anförtrodde sig till mig och på kvällarna är jag min värdsysters personliga tränare (i stretching). Jag gillar verkligen att min värdmamma styr upp och planerar (planer som faktiskt håller och genomförs!) i den annars något kaotiska vardagen i Costa Rica.

Pura vida mae!!

Julia